Och är det så märkligt?
Här utsätts jag för brott. Inte en gång utan flera gånger.
Och inte bara jag.
Men av samme man.
En restaurangägare försökte denne kriminelle man, Bengt, pressa på skyddspengar, som det så vackert heter. Det är också polisaanmält. Polisen har också fått uppgiften att det är samme man.
Polisen har också fått uppgiften att Bengt är en hallick. Polisen har också fått både namn, adress och personnummer till en av hans horor.
Och nu kan de ju komma och gripa honom, eftersom de ju inte kunnat det på mina tidigare anmälningar som jag tidigare har gjort.
De har ju inte kunnat höra vakten på restaurangen, som var vittne. Kunde och kunde, jo de kunde men de, men de ville inte!
Polisen har hans identitet, men de gör inget.
Och nu när jag ringde kastade de bara på luren!
Och på själva polisstationen på Hisingen fick jag inte komma in.
Det var låst, men det finns dörrklocka. Klart jag tryckte på den. Ingen kom!
Jag tryckte, ingen kom.
jag tryckte, ingen kom!
Jag sparkade på dörren och en uniformerad galt kom!
Allt det där, exakt samma scenario har utspelats en gång tidigar. Den gången var inte Bengt inblandad. jag var inte offret. Men jag hade sett en misshandel och jag följde offret till Hisingens polisstation. Misshandlaren var i närheten. Han kunde gripas.
Kunde gripas, förutsatt att polisen gjorde sitt jobb, så klart. Men de öppnade inte dörren den gången heller. Vi ringde polisen och sa att den station vi fått rekommenderat att gå till, en minuts gångväg, den var stängd.
"Nej, den är öppen!"
"De öppnar inte!"
"Rin på klockan!"
"Det har vi gjort!"
"Ring igen!"
"Det har vi redan gjort i flera minuter!"
Efter den diskussionen bröts telefonkontakten.
Då blev jag förbannad. I ilska sparkade jag på dörren till polisstationen. Inte hårt, men jag sparkade.
Då kom två uniformarade grisar. En galt och en sugga.
Galten var just i färd med att dra upp gylfen.
Och så undrade varför vi sparkade på dörren!
Sicka idioter!
Vi förklarade alltsammans och släpptes in. Det vill säga att offret släpptes in, inte jag.
"Jag är vittne till händelsen!" sa jag.
"Ge dig av!"
"Ja, men jag är vittne!"
"Hörde du inte vad jag sa?"
Vad gör man. Har varit på krogen. Vad gör man där?
Dricker öl, kanske?
Får man kanske en aning alkohol i blodet då, kanske?
Kan man kanske få sitta i fyllescell då kanske?
Nej, inte om man bara sköter sig och snällt åker hem efteråt, så klart.
Men om man inte gör som polisen säger, då blir det 6-8 timmar i fyllescell bara för att man luktar alkohol. Till och med om man inte har hunnit bli berusad. det räcker med lukten.
Nej, jag ville inte sitta i fyllecell. Jag ville bara vittna.
men jag fick order om att försvinna.
Bäst att lyda.
Hur gick det med gärningsmannen den där kvällen.
Förmodligen satt han kvar tills de stängde.
Hur gick det med anmälan?
Den lades ned i brist på bevis.
Klart som korvspad. Man hämtade ju inte förövaren och man lyssnade inte på vittnet.
fy fan för dessa djävla svin som kallar sig poliser!
Tillbaka till det dagsaktuella!
Varför hade jag inte ringt på klockan. Det hade jag gjort.
Jag ville nu bara veta varför jag inte får tala med polisen i telefon ens.
Nu fick jag veta att jag inte fick komma in på stationen heller.
Om jag hade insisterat, då hade jag givetvis fått komma in. Och så hade jag fåttsova i fyllecell. jag hade ju råkat ta en öl eller två!
Men att prata med en polis om vad saken gällde, det hade jag inte fått göra.
nej, stadens hallickar ska hållas om ryggen av polismakten i Göteborg.
Jag vet inte om det finns ett beslut om saken från självaste polisledningen, men det tvivlar jag på. Hur korkad som helst är jag ju inte och inte ens polisledningen är så korkad att de sätter sådana beslut på pränt.
och det behövs ju inte heller.
Inte så länge som polisen själv frekvent anlitar hallickens tjänster och köper hans varor. Om de nu händelsevis, mera troligt, får använda varorona föratt hållakäften.
Ni vet, sådant som kallas bestickning!
Så nu vet ni hur Göteborgspolisen fungerar. I vart fall Hisingspolisen.
Förmodligen är det på samma sätt i hela landet!
Ni kan dra åt helvete, snutdjävlar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej!
Trodde du att jag blev förvånad?
Jag har varit ute för i stort sett samma sak!
Så här gick det till.
Efter att ha suttit i flera timmar och väntat på att få göra min anmälan, så tröttnade jag. Det går ju att ringa, tänkte jag.
Nä, de ville att jag skulle komma personligen. OK, hur dags, jasså, ja då kommer jag.
Sen fick jag vänta en dryg timme i alla fall.
Och sedan tog det nog två timmar innan han fattade vad han skulle skriva och när det var klart så var det så galet att jag inte kunde godkänna det.
Han fick börja från början och sedan skulle jag godkänna.
Fortfarande lika galet. Och vittnena stämde inte. Plötsligt stod den misstänkta som vittne.
Han fick börja om på nytt.
Fortfarande helt fel. Och då sa han att han inte hade tid. Hans arbetsdag var slut, men jag kunde komma tillbaka en annan dag om jag fortfarande ville anmäla brottet.
Ja det är klart att jag ville. Jag åker på semester i två veckor så jag kommer tillbaka i augusti sa jag.
När jag kom hem från semestern låg det ett pappaper från polisen där det stod att förundersökningen var nedlagd i brist på bevis.
Jag blev förbannad. Åkte ned med pappret till polisen och väntade i flera timmar.
Jag fick träffa en annan polis och upprörd som jag var så sa jag: Va fan är detta.
Det var tur jag sa så, för han slog in ärendet på datorn och kollade.
Då gällde en anmälan från en helt annan person och ett helt annat brott.
Så tog vi alltsammans igen. Med ungefär samma resultat. Jag kunde bara inte godkänna vad han hade skrivit. Och jag hade inte råd att offra mera tid på dåren, så jag reste mig upp och sa väl det bästa jag har sagt i hela mitt liv:
Du kan ta din djävla uniform och stoppa upp den i arslet. Jag har drabbats av ett brott, det kan jag leva med, men jag kan inte leva med av att behöva prata med fårskallar i det oändliga!
Sen gick jag.
Och gick gjorde även brottslingen. Hon gick fri, menar jag.
Aldrig att jag sätter min fot på polisstationen en gång till. Inte frivilligt i alla fall.
Skicka en kommentar